Hur hamnade jag på Åland?

03.04.2018 kl. 19:40

Hur hamnade jag här? Eller ja, för att förtydliga – hur hamnade jag på Åland? Well, strap on your seatbelts, ’cause it’s storytime.

De flesta i mina närmaste kretsar har redan svaret på denna fråga, men visst har jag fått frågor annanstans ifrån än från den närmaste kretsen också. Vad gör jag egentligen på Åland? Trivs jag? Hur kom jag hit?

Det korta svaret är att en av mina kompisar frågade om jag hade möjlighet att jobba i församling på Åland under en halvårsperiod. Jag kommer så levande ihåg situationen när jag fick frågan. Jag var på Glöggrundan 2017 och vi skulle nyss börja vår barrunda tillsammans med Ina, Alex och Johanna. Blev liksom helt ställd och det kändes att frågan inte kunde komma mer opassligt. Jag var ju på fest. Nåväl, jag var rätt så positivt inställd från första början och svarade att jag nog definitivt är intresserad av jobbet.

Lite bakgrund för det här är att jag i oktober återvände från min församlingspraktik i Helsingfors och älskade att återvända till studielivet, men i slutet av november, då var jag redan less och trött på det. Hade sökt ett jobb i Kyrkslätt men det rann ut i sanden innan och tänkte att jag bara får bita i det sura äpplet och stanna kvar på våren. Jag hade ju mina vänner där och ja, Åbo var ju ändå Åbo. Dessutom hade jag en avhandling att skriva, så lika bra att ta itu med den och se till att få papper i handen. Nå, riktigt så blev det ju inte…

I dryga två veckor gick jag och var nervös huruvida jag skulle få jobbet eller inte och om jag var tillräckligt behörig. Nåväl, på luciadagen fick jag besked. 1.1.2018 skulle jag börja jobba som tillförordnad diakoniarbetare samt barn- och ungdomsledare. Jag tänkte inte alltför länge innan jag bekräftade och tog emot platsen. Min tjänst är delad så att 60 % är diakoni och mission och den resterande 40 % är barn- och ungdomsverksamhet. Därtill sitter jag också på informatörrollen i Saltviks församling. Min chef är min f.d. tutor som nu är kyrkoherde i samma församling. Jag trivs oerhört bra och som jag skrivit på bloggen så känner jag mig inte alls så malplacerad som jag gjorde under hösten i Åbo. Det är skönt att ha fått sätta distans mellan allting även om jag saknar mina kompisar något enormt (det är aningen ensamt här ibland kan ni tro…) och att avhandlingen fortfarande är oskriven.

Jag har tidigare lagt upp bilder på var jag jobbar, men S:ta Maria kyrka är nog en väldigt vacker kyrka och det skadar inte att lägga upp henne igen ur en annan vinkel denna gång.

Det är nu april, och varför jag väljer att skriva om det här just nu är för att nästa månad lediganslås min tjänst. Jag har full rätt att söka tjänsten, men jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra. Stanna kvar på Åland, i en lägenhet och ett jobb jag trivs med – eller ska jag flytta tillbaka till Åbo för att skriva min avhandling där och endast studera?

Tanken är ju att jag ska bli präst, och även om det jobb jag nu gör är något som jag absolut ser som meningsfullt och dyrbart för min (förhoppningsvis) kommande roll som präst, så gillar jag att vara på Åland och kommer troligen återvända hit sen när jag har en examen om Gud, biskopen & domkapitlet samt en församling här så vill. Att jobba är dock krävande, speciellt då jag sitter på en heltidstjänst. När ska jag skriva avhandlingen? Vad om ensamheten blir alldeles för stor? Vad tusan ska jag ta mig till?

Nåja, det återstår att se hur saker och ting blir. Just nu står det nog 50/50 för hur det kommer gå. Det är ju inte ens sagt att jag får tjänsten om jag söker, är ju långt ifrån behörig ungdomsarbetsledare eller diakon…

Laura
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Laura || 25 || Åland || Teologi

En blogg om vardagsliv blandat med resor och allt det där som sätter lite extra smak på livet. En plats där jag kan lufta tankarna och samtidigt själen, för det gör en människa gott.

Studerar teologi, men jobbar för tillfället i en församling på Åland. Så dörren från studielivet till arbetslivet står på glänt och jag med en fot i vardera liv. På fritiden försöker jag ägna mig åt roliga saker och livsnjuteri. Som någon lade det så vacker, så är även jag, nybliven livsnjutare.

kiva: hösten, skumppa, vin i gott sällskap, kaffe, hundar &katter, skratta tills jag knappt kan andas, långsamma morgnar

mindre kiva: framtidsångest, att vara sen, snöslask, korvsoppa, stress, oärliga och egoistiska människor, ondska

Lite länkkärlek:

Hanna

Amanda

Karin

Pastorn och havet

Sabina